Samtidigt som talman Andreas Norlén bjöd in partiledarna i riksdagen till samtal, bjöd vi på Hill+Knowlton in de två tidigare talmännen Björn von Sydow (S) och Per Westerberg (M) att kommentera valet tillsammans med statsvetare Katarina Barrling. Lokalen var fylld till bredden med gäster och panelen bjöd både på sig själv och på givande insikter och anekdoter.

De två före detta talmännen reflekterade över skillnader mellan dagens utmaningar för en talman och hur det såg ut under deras egen tid i riksdagen, där den enskilt största skillnaden är att vi idag har tre – istället för som tidigare två –  större partier med runt 20 procent eller mer av valmanskåren bakom sig.

Katarina Barrling berättade att hon ofta blir inbjudan att föreläsa om ”det nya normala” i riksdagen och i svensk politik, och konstaterade att det normala kanske inte är så nytt längre. Hon lyfte Sverigedemokraternas utveckling och snabba framfart, att den inte är jämförbar med något annat vi sett varken i Sverige eller internationellt. ”Möjligen Macron i Frankrike”, inflikade Per Westerberg.

Panelen reflekterade också över hur en talman i Sveriges riksdag agerar jämfört med i andra länder. Björn von Sydow konstaterade att i exempelvis Finland är talmannens roll mycket liten vid en regeringsbildning. Där får det största partiet automatiskt möjlighet att få ihop en regeringskonstellation, till skillnad från i Sverige där talmannen först diskuterar möjliga lösningar med alla partier för att sedan ge uppdraget att sondera förutsättningarna för att bilda regering till den partiledare som bedöms ha störst möjlighet att lyckas.

Barrling som har forskat på förändrade förutsättningar för partigrupperingar i Sveriges riksdag lyfte också att skillnaden i partikultur mellan Socialdemokraterna och Moderaterna är mycket liten. Baserat bara på detta skulle partierna antagligen kunna regera förhållandevis smärtfritt tillsammans, men sedan måste så klart hänsyn tas till hur partierna själva ställer sig till ett samarbete. Både von Sydow och Westerberg hävdade att ett sådant samarbete skulle bidra till en försvagad opposition, vilket långsiktigt inte skulle vara bra för Sverige.

Avslutningsvis kom Centerpartiets framtid på tal. Per Westerberg såg framför sig en större förankring i partiet genom en extra partistämma där partiets vägval diskuteras, snarare än att endast luta sig helt mot en ny partiledare. Panelen uttryckte viss fundering kring vilken väg Centerpartiet tänker ta framåt, men konstaterade ändå att det fortsatt finns gott om plats i mitten.